Äntligen!

Vi har äntligen bestämt en datum för vårt lilla äventyr.
Datum för ankomst till Fjällstationen är satt till 2010-07-30, sen
har vi två dagar på oss att nå toppen, åker hem gör vi den 2:a
augusti. Nu är det på riktigt!

Blåst, regn, god mat och trevligt sällskap. Vad mer kan man begära?

Långt om länge dök herrarna från Södern upp. Urban som anlände på utsatt tid och jag hade försökt stilla vår hunger med "köpeäpplen", samtidigt som vi spekulerade i möjliga orsaker till Per och Richards fördröjning.
Efter att vi lyssnat på VM i bortförklaringar drog vi på oss kängor och ryggsäckar och anträdde vår första gemensamma marsch.
Stämningen var hög och vi pratade om både det ena och det andra vilket skulle kunna uppfattas som att vi besitter en hög konditionsnivå, dock ligger det nog närmare sanningen om jag skriver att vi alla nog ville bevisa något för de andra i gruppen.
Efter cirka en timma hade vi nått Kivik och vi slog oss ner på Bures fisk för att äta en bit. Blåsten slet i våra kläder och regnet piskade då och då, men maten smakade underbart och ölen likaså. Det åts cillbugare, räkdito, ålamacka och om jag inte minns fel så åt Urban en skaldjursburgare.
Med varm mat i kistan och kall öl i blåsan forsatte vi mot Stenshuvud.

Dock kom vi inte så långt ty i Kivik var det äpplemarknad och "Äppletavlan" beundrades under en stund. Vi var alla eniga om att tavlan var "kärnfull" i sitt uttryck.

Uppe på Stenshuvud intogs lite kaffe och utsikten beundrades ett ögonblick, dock gjorde blåsten tillvaron något oangenäm så pausen blev inte långvarig. Marschen tillbaka till Haväng gick hurtigt och utan rast, vi ville komma fram innan mörkret lagt sig över Österlen. På vår väg möte vi en man iklädd endast badutrustning. I normalfallet hade vi alla naturligtvis, i sann solidaritetsanda, också tagit ett höstdopp, men vårt löfte om att ha återvänt innan 19:00 till vandrarhemspersonalen tvingade oss att fortsätta förbi denna lockelse.

Efter en skön dusch vankades det god mat. Kvällen inledes med jästa och destillerade drycker medan det dukades, skars, borstades och allt som hör en herrmiddag till. Till förrätt bjöds det Skagentårta med tjeckisk öl och Gammeldansk. Per och Richard la ribban på en hög nivå när huvudrätten presenterades, oxfilé med smörstekta kantareller och bakad potatis. Till detta bjöds ett utsökt rödvin. Svårtslaget! Middagen avslutades med en delikat ostbricka och ännu mer vin.

Under kvällen fick vi trevligt sällskap av fyra damer som alla jobbat som reseledare i Marrocko. Det blev många intressanta historier och vi hade fantastiskt roligt långt in på småtimmarna.
Efter några timmars sömn och lite frukost var det dags för var och en av oss att troppa hem.
Om jag ska sammanfatta denna vår första tillställning så får det bli med ordet, Gott (eller gått om man så vill).
Men vi bestämde såklart inget så vi får träffas snart igen för att spika planen för den riktiga marschen :)

Nu så....

Då sitter jag ner på Havängs vandrarhem och väntar på kompisarna. Vädret ska enligt prognos vara riktigt dåligt men det är bara "uppfriskande". Alla ser fram mot denna tillställning och kanske det mest är det som händer efter vandringen som lockar, vi har nämnligen alla tilldelast en matuppgift med tillhörande dryck.

En "Sjön" vandring runt Finjasjön

Dagen inledes med en mättande engelsk frukost som skulle bidra med energi under den 18 km långa vandringen. Ryggan packades med kaffe, vatten, extra strumpor, jägarsnus och regnkläder. Vädret var sådär, ett par sekundmeter och småregn men perfekt temperatur. Enligt prognos på svt.se/vader så skulle vinden öka i styrka men inget regn och så blev det också.

Mycket fortare än jag kunnat ana var jag i Skyrup och tog min första paus. Kändes riktigt bra. Doften av söttma från skogen gjorde mig pigg och glad. Insåg att kaffe i skogen är tusen gånger godare än hemma vid köksbordet, fast det är samma kaffe. Jo... jag visste det sen innan men att det var sådan skillnad hade jag glömt.

Efter 10 minuters vila så gav jag mig iväg igen. Nu öppna sig landskapet och doften av nyplöjd åker smyger in i näsan på mig. Vinden tar i och jag längtar in i skogen igen. Det dröjer inte så länge innan jag får skog så det räcker. Alsumpskogen i norra delen av Finjasjön är en fantastisk plats. Jag väntar mig att se en skallig gosse med banjo men som väl var slapp jag sådant.

Man har låtit bygga en jättespång genom denna sumpskog som gör det möjligt att vandra och åka rullstol i en miljö som känns unik och spännande (det är det säker inte men man slipper bli blöt om fötterna). Det finns till och med mötesplats för rullstolar. Bra gjort Hässleholms kommun!

Ut ur skogen igen och plötsligt står man i välkänd terräng, Möllerödsfältet. En flock kor tittar slött på mig och jag konstaterar att min favoritövningsplats för tillämpad sprängning numera är betesmark. Jag tar en paus för att byta strumpor innan jag vandrar vidare. Efter att jag passerat Almaån finner jag en skylt som uppmanar mig att gå till fågelskådartornet. Okej då, tänker jag, det blir en bit till men det kan det kanske vara värt. Det var det absolut! Precis i mynningen av Almaån så har man byggt en skådarplats (man kan skåda annat än fåglar) som inbjuder till en extrapaus. Roligt också att Finjasjöns olika höjder över havet har en relation till byggets olika höjder. Åk dit så fattar du.
Jag konstaterade att jag gått halva sträckan och att det fortfarande kändes bra i kroppen och knoppen.

Jag passerade Finjasjöparken, ett nybyggt område nedanför mässarna på det gamla regementet. Vet inte riktigt vad jag tycker om att man bygger där. Nära till stan, naturen och sjön, men jag tyckte det luktade avlopp där. Misstänker att det sannolikt kan förekomma en och annan mygga där på sommaren också. Jag tror jag stannar i Tormestorp.

Nåväl, efter ett varv runt Finjasjön konstaterat jag att konditionsmässigt är det inga problem men att fötter och höfter känns lite trötta. Mer träning krävs, så är det bara. Tur att det är många månader till avfärden.

Nu ser jag fram mot när vi alla fyra träffas i Haväng om några veckor för att vandra en bit tillsammans och fatta en massa detaljbeslut.
Vi ses då.

Det var bara för bra....

I förra blogginlägget skrev jag om att vi skulle använda Mindjets delade arbetsyta Connect. En bra yta men när de upptäckte att jag väckt liv i min gamla trail på Connect så vill de naturligtvis att jag ska köpa licener. Det hade varit okej om det inte varit så himla dyrt. Så nu måste vi finna nya vägar att samarbeta. Fysiskt känns så 80-tal. Trist. Någon som har tips?

Hur reagera vänner på ideén?

Ryktet att vi ska gå upp för en kulle och ner från ett berg börjar sprida sig. Självklart hjälper vi alla till att medvetandegöra det för nära och kära. Spridningssätten är många, mun till öra, facebook, denna blogg mm. För min egen (Paul) del så handlar det mest om att skapa press på mig själv, jag får ju inte "balla" ur när så många vet vad som ligger framför mig.

De som jag pratat med tycker att det verkar vara en fräck utmaning och jag tror att en del blir sugna att genomföra det själv. De blir nyfikna och ställer många frågor som jag inte alltid har svar på.

Helgen ser ut att bjuda på fint väder så i min plan ligger att vandra runt Finjasjöleden, en 18km kort (eller lång) vandring som säkert kommer att bjuda på en hel del goa vyer och balsam för själen. Längdträning kanske inte är det primära när man ska vandra upp mot Sveriges tak men det ger sköna möjligheter att träna det mentala och att testa utrustningen.

Under första helgen i oktober kommer vi att samlas i Haväng för att planera detaljer, boka boende och resa, äta och dricka gott samt naturligtvis... vandra. Haväng - Stenshuvud tur och retur. Håll tummarna för att det blir bra väder då.

För att planeringen ska funka trots vår geografiska spridning kör vi en gemensam arbetsyta på mindjet.com där vi skapat en mindmap i vilka alla kan skriva och skapa. Man behöver inte ha MindManager installerad på klienten. Cooooooolt.

Vaddå Keb2010?

Hej Bloggen. En dag sommaren 2009 bestämde sig en grupp män för att de nästa sommar skulle vandra upp till Kebnekaises sydtopp. Dessa män är Urban Axelsson, Per Sällström, Richard Rydén och Paul Nilsson. Naturligtvis måste vi ha en blogg som vi tillsammans ska text- och bildsätta med intressanta saker.



Vad är det som gör att man bestämmer sig för att vandra i en uppförsbacke i flera timmar? I vårt fall handlar det nog inte så mycket om att knäcka utmanningen utan mer om det som sker från det att vi bestämde oss tills dess att vi tar vårt första steg upp mot toppen.
Självklart är toppvandringen målet men resan dit är det som vi kommer glädjas mest åt. Vi jobbar alla på samma företag Atea Sverige och i vår dagliga gärning agerar vi som konsultchefer och i Richards fall chef för tjänsteleveransen i region Syd. Vi är övertygade om att vi kommer att utvecklas såväl som människor som i grupp.

En sak som vi alla är överrens om är att såväl förberedelsearbetet som själva utmaningen ska ske med värdighet. Vi har alla passerat 40, en del av oss till och med 50, så vi ska ha mer skoj och njutning än slit och svett.

Följ med på vår vandring, den börjar idag och slutar nog aldrig, för även om namnet pekar mot att vi ska bestiga Kebnekaise 2010 så kanske den "riktiga" utmaningen ligger bortom det eller helt vid sidan om.