Dagen inledes med en mättande engelsk frukost som skulle bidra med energi under den 18 km långa vandringen. Ryggan packades med kaffe, vatten, extra strumpor, jägarsnus och regnkläder. Vädret var sådär, ett par sekundmeter och småregn men perfekt temperatur. Enligt prognos på svt.se/vader så skulle vinden öka i styrka men inget regn och så blev det också.
Mycket fortare än jag kunnat ana var jag i Skyrup och tog min första paus. Kändes riktigt bra. Doften av söttma från skogen gjorde mig pigg och glad. Insåg att kaffe i skogen är tusen gånger godare än hemma vid köksbordet, fast det är samma kaffe. Jo... jag visste det sen innan men att det var sådan skillnad hade jag glömt.
Efter 10 minuters vila så gav jag mig iväg igen. Nu öppna sig landskapet och doften av nyplöjd åker smyger in i näsan på mig. Vinden tar i och jag längtar in i skogen igen. Det dröjer inte så länge innan jag får skog så det räcker. Alsumpskogen i norra delen av Finjasjön är en fantastisk plats. Jag väntar mig att se en skallig gosse med banjo men som väl var slapp jag sådant.
Man har låtit bygga en jättespång genom denna sumpskog som gör det möjligt att vandra och åka rullstol i en miljö som känns unik och spännande (det är det säker inte men man slipper bli blöt om fötterna). Det finns till och med mötesplats för rullstolar. Bra gjort Hässleholms kommun!
Ut ur skogen igen och plötsligt står man i välkänd terräng, Möllerödsfältet. En flock kor tittar slött på mig och jag konstaterar att min favoritövningsplats för tillämpad sprängning numera är betesmark. Jag tar en paus för att byta strumpor innan jag vandrar vidare. Efter att jag passerat Almaån finner jag en skylt som uppmanar mig att gå till fågelskådartornet. Okej då, tänker jag, det blir en bit till men det kan det kanske vara värt. Det var det absolut! Precis i mynningen av Almaån så har man byggt en skådarplats (man kan skåda annat än fåglar) som inbjuder till en extrapaus. Roligt också att Finjasjöns olika höjder över havet har en relation till byggets olika höjder. Åk dit så fattar du.
Jag konstaterade att jag gått halva sträckan och att det fortfarande kändes bra i kroppen och knoppen.
Jag passerade Finjasjöparken, ett nybyggt område nedanför mässarna på det gamla regementet. Vet inte riktigt vad jag tycker om att man bygger där. Nära till stan, naturen och sjön, men jag tyckte det luktade avlopp där. Misstänker att det sannolikt kan förekomma en och annan mygga där på sommaren också. Jag tror jag stannar i Tormestorp.
Nåväl, efter ett varv runt Finjasjön konstaterat jag att konditionsmässigt är det inga problem men att fötter och höfter känns lite trötta. Mer träning krävs, så är det bara. Tur att det är många månader till avfärden.
Nu ser jag fram mot när vi alla fyra träffas i Haväng om några veckor för att vandra en bit tillsammans och fatta en massa detaljbeslut.
Vi ses då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar